Även om det du sa inte var meningen att skada mig så känner jag mig ganska ledsen och besviken om jag ska vara ärlig. Att du blev irriterad över hur dom höll på kan jag förstå men de känns piss att du tog upp mina misstag. Du kanske sa det för att byta samtalsämne, vem vet? Du vet hur jag har haft det efter det och jag själv hatar att sacka om det, det var ett misstag. Men nu när jag sitter i en stuga ca 50 mil bort kan jag inte göra mer än att tänka. Jag vill inte missta dig som vän det sa jag, du betyder för mycket för mig för att vår vänskap skulle kunna sluta för något sånt här litet. Du är min bästa vän & en person jag kan säga allt till utan att tro att du ska sprida det vidare och jag vill att det ska fortsätta vara så. Du har sagt förlåt och jag förlåter dig det känns bara jävligt segt just nu...